Under senare år har svenska myndigheter och olika civilorganisationer i ökande grad drivit på förändringar i sexualundervisningen i grundskolan. När läro- och kursplaner revideras tycks utrymmet för det som benämns allsidig sexualundervisning successivt öka.

Riksförbundet Sveriges lärare beskrev införandet av den senaste läroplanen som en form av förändring av undervisningens inriktning, med rubriken ”Sexrevolutionen – så förändras undervisningen 2022” (1, Vi Lärare, 2021). Vad avsågs egentligen med denna formulering, och vilka konkreta förändringar innebar den för undervisningen i praktiken?

Internationellt används begreppet Comprehensive Sexuality Education (CSE) för denna typ av undervisning. I vilken utsträckning har detta internationella ramverk påverkat svensk skola, och hur väl känner föräldrar och lärare till dess innehåll och mål? Eftersom CSE ofta riktar sig till mycket unga barn, från förskola och genom grundskolan, väcks frågor om åldersanpassning, pedagogisk lämplighet och barns mognad.

Radikalt innehåll?

Allsidig sexualundervisning, CSE, är ett kunskapsområde som rymmer många olika teman. Skolverket beskriver de teman som Världshälsoorganisationens (WHO) standard för sexualundervisning i Europa innehåller: Människokroppen och dess utveckling, fertilitet och reproduktion, sexualitet, känslor, relationer och livsstil, sexualitet och hälsa, sexualitet och rättigheter, och samhälle och kultur (2 s. 4, Skolverket, 2022a).

Men vad innebär det i praktiken när ett kunskapsområde spänner över så många och så vitt skilda teman? När ramarna är breda uppstår ett stort tolkningsutrymme för innehållet i undervisningen. Vissa delar kan uppfattas som rimliga och åldersanpassade, medan andra väcker tveksamhet eller oro hos föräldrar och lärare.

Bredden i innehållet kan också väcka frågor om transparens. När kritik framförs, lyfts ofta de mer allmänt accepterade och oskyldiga delarna fram. Men hur stor del av undervisningen utgörs av dessa, och hur ser helheten egentligen ut?

Många utgår från att sexualundervisning i grundskolan främst handlar om biologi, reproduktion, anatomi, graviditet och könssjukdomar. Samtidigt menar Skolverket att en sådan inriktning ger ett alltför starkt riskperspektiv (3, UR, 2022a).

”Det behövs en balans mellan ett frisk- och riskperspektiv, så att inte sex- och samlevnadsundervisningen bara blir problematisk och skrämmande. Det är bättre att utgå från att främja hälsa än att förebygga problem och sjukdomar”, skriver Skolverket (4 s. 15, Skolverket, 2019a). Men vad innebär ett friskperspektiv i detta sammanhang, särskilt när undervisningen riktar sig till barn?

I styrdokument och vägledningar framhålls att undervisningen ska förmedla en positiv bild av sexualitet. Det anges att barn bör uppmuntras till nyfikenhet kring sin sexualitet och identitet, inklusive frågor om njutning, onani och orgasmer (2, Skolverket, 2022a). Hur förhåller sig detta till barns ålder, mognad och behov? Finns det en risk att vuxnas perspektiv projiceras på barn?

Ett annat inslag är att barn förväntas lära sig hantera pornografi. Utbildningsradios serie ”Allt om porr” riktad till högstadiet, ger exempel på hur detta kan ske genom att unga, experter och även porrskådespelare diskuterar ämnet (5, UR, 2022b). Är detta ett lämpligt pedagogiskt grepp, och vilka signaler sänder det till eleverna?

Den allsidiga sexualundervisningen vilar enligt internationella dokument på antagandet att barn är sexuella varelser från födseln och därför tidigt behöver förberedas för att utveckla sin sexualitet fullt ut. I detta sammanhang framhålls att staten har ett ansvar att främja och övervaka barns sexuella rättigheter, oberoende av föräldrars uppfattningar (6 s. 17, SoS, 2014). Hur förhåller sig detta synsätt till föräldrars ansvar och rätt till inflytande över sina barns fostran?

Vidare beskrivs undervisningen som transformerande, med ett uttalat mål att bidra till samhällsförändring. Barn uppmuntras att ifrågasätta normer och värderingar som finns i samhället och hos äldre generationer (7 s. 17, Unesco, 2018). Är det skolans uppgift att aktivt förändra elevers värderingar, och i så fall på vilka grunder?

Organisationer som RFSU beskriver sexualundervisningen som ett verktyg för att påverka barns personlighetsutveckling samt deras sociala och sexuella beteenden, med målet att ge dem en ”befriad” syn på kön, sexualitet och identitet (8, RFSU, 2022). Men vad innebär en sådan befrielse, och vem definierar vad barn bör befrias från?

”Grundskolans tidigare år kan faktiskt vara den bästa tiden att introducera ämnen relaterade till sexuell läggning, könsidentitet och uttryck, jämställdhet och social rättvisa relaterade till HBTQ-rörelsen innan hetero- och cis-normativa värderingar och antaganden blir djupare rotade och mindre föränderliga” (9 s. 23, JAH, 2021). Väcker inte detta frågor om påverkan snarare än undervisning?

Skolverket rekommenderar, i linje med internationella riktlinjer, att allsidig sexualundervisning påbörjas mycket tidigt – före fyra års ålder – och att den ska genomsyra all undervisning (10 s. 12, Skolverket, 2021). Vad innebär detta i praktiken för förskola och lågstadiet, och hur väl är föräldrar informerade om vad en sådan genomgripande ansats faktiskt omfattar?

Hälsovådlig ideologi?

Skolverket och andra aktörer lyfter fram vikten av att barn ska lära sig om samtycke och förhandling i sexuella sammanhang (8, RFSU, 2022). Men hur väl är detta anpassat till barns faktiska utsatthet och mognad? Barn är per definition i en beroendeställning till vuxna och kan ha svårt att värja sig mot påverkan och manipulation. Finns det en risk att träning i samtycke och förhandling i stället kan skapa en känsla av ansvar hos barnet att fullfölja något som en vuxen har initierat eller övertalat dem till?

Samtidigt är svensk lag tydlig: barn kan aldrig samtycka till sexuella handlingar. Lagstiftningen ger ett starkt och ovillkorligt skydd för alla barn under 15 år, och gärningsmän ska inte kunna åberopa ett påstått samtycke som försvar (11, Proposition 2004/05:45). Mot denna bakgrund väcks frågan varför skolan alls ska arbeta med samtyckesträning i sexuella sammanhang för barn. Riskerar inte detta att skapa begreppsförvirring kring ett område där lagen medvetet valt absoluta gränser?

Vidare har det framförts att vissa inslag i den allsidiga sexualundervisningen ligger nära det som i andra sammanhang beskrivs som grooming – det vill säga processer där vuxna successivt normaliserar intima eller sexuella tankemönster hos barn. Grooming kan bland annat handla om att tänja på barns personliga gränser genom återkommande beröring, intima samtal eller exponering för sexuellt material (12, RAINN, 2020). Hur säkerställs att undervisning inte, oavsiktligt eller systematiskt, rör sig i denna gråzon?

Som exempel nämns material från Utbildningsradion, riktat till mellanstadieelever, där barn som beskrivs som ”nyfikna på porr” får information om vilka sexuella handlingar som inte leder till graviditet (13, UR, 2023). Är detta ett innehåll som är nödvändigt eller lämpligt för barn i denna ålder, och vilka effekter kan sådan information få för barns tankemönster och gränssättning?

Forskning och erfarenhet visar att tidig och olämplig exponering för sexualiserat innehåll kan få negativa psykologiska, fysiska och sociala konsekvenser för barn. Hur vägs dessa risker mot de påstådda vinsterna? Finns det tillräcklig försiktighet i hur undervisningen utformas, eller riskerar barn att påverkas på sätt som de senare i livet kan uppleva som skadliga eller traumatiserande?

Identitetsutveckling är ofta en lång och komplex process. I ljuset av detta väcks frågor om ansvaret att i tidig och känslig ålder introducera tankemodeller som i förlängningen kan leda till oåterkalleliga medicinska eller kirurgiska ingrepp. Är det skolans uppgift att bana väg för sådana livsavgörande beslut, eller bör större återhållsamhet råda?

När skolans värdegrundsarbete dessutom tydligt skiljer sig från de normer och värderingar som råder i barnens familjer, kan barn hamna i en lojalitetskonflikt. Under skoldagen gäller skolans normsystem, medan familjens normer tar vid på fritiden. Vilka konsekvenser får detta för barns känsla av sammanhang och trygghet, och för familjens roll i barnets fostran?

Förespråkare för allsidig sexualundervisning hänvisar ofta till forskning som påstås visa positiva effekter. Samtidigt pekar analyser av oberoende forskare på att många program inte når sina uttalade mål och att effekterna är osäkra eller obefintliga. I en genomgång av internationella CSE-program visade endast ett fåtal mätbara positiva effekter utan att samtidigt medföra andra negativa konsekvenser (14, IRE, 2019). Hur bör dessa resultat tolkas, och varför fortsätter programmen att implementeras trots svagt evidensläge?

Internationella riktlinjer

I internationella riktlinjer för allsidig sexualundervisning beskrivs undervisningens syfte som att förbereda elever för vuxenlivet genom att hjälpa dem förstå och utveckla sin sexualitet. Det anges bland annat att unga människor ska ges förutsättningar att utveckla förmågan till omtänksamma, stödjande, icke-tvingande och ömsesidigt njutbara intima och sexuella relationer (15 s. 10, SIECUS, 1991). Men i vilken utsträckning är ett sådant vuxenorienterat mål förenligt med undervisning riktad till barn?

Dessa formuleringar återfinns i riktlinjer som togs fram av det amerikanska sexualupplysningsrådet SIECUS, som redan 1991 publicerade de första sammanhållna riktlinjerna för allsidig sexualundervisning. Organisationens uttalade inriktning – sexualundervisning som verktyg för samhällsförändring – väcker frågor om huruvida målet primärt är kunskapsförmedling eller normpåverkan. Hur har denna grundsyn påverkat senare internationella ramverk?

SIECUS etablerades i mitten av 1960-talet, i nära anslutning till Unescos konferens i Hamburg 1964, och med finansiellt stöd från privata aktörer som Playboy samt stiftelser kopplade till Ford och Rockefeller. Arbetet tog delvis avstamp i svenska erfarenheter av sexualundervisning, bland annat Skolöverstyrelsens handledning (1956) som väckte internationell uppmärksamhet (16, Skolöverstyrelsen, 1944). Vilken roll har svenska idéer och aktörer spelat i formandet av ett globalt ramverk?

Vid Unescos konferens 1964 formulerades flera ståndpunkter som fortfarande återkommer hos förespråkare av allsidig sexualundervisning: ”Barn lär sig om sex på andra ställen … sällan i hemmet”; sexualundervisning behövs eftersom ”sex utnyttjas kommersiellt i massmedia”; ”sexualundervisning bör börja i tidig ålder” och vara ”integrerad i hela läroplanen”; ”kontroversiella undervisningsmetoder” måste användas; och ”moraliska normer är relativa begrepp som förändras med tiden” (17, Unesco, 1964). Bör dessa antaganden betraktas som självklara, eller finns det skäl att ompröva dem i ljuset av barns behov av skydd och mognad?

Under de följande decennierna utvecklades dessa idéer vidare av mellanstatliga organisationer. År 2009 publicerade både Unesco och Befolkningsrådet egna riktlinjer för allsidig sexualundervisning, som i stort byggde vidare på tidigare modeller men med ökad detaljnivå (18, Unesco, 2009). Befolkningsrådet inkluderade tidigt rekommendationer om undervisning kring transsexualitet (19, Befolkningsrådet, 2009). Hur har dessa tillägg motiverats, och vilken vetenskaplig grund vilar de på?

År 2010 presenterade Världshälsoorganisationen sin europeiska standard för allsidig sexualundervisning, med liknande innehåll anpassat till europeiska förhållanden (20, WHO, 2010). I vilken mån har nationella utbildningssystem haft möjlighet att påverka eller ifrågasätta dessa standarder, och hur bindande har de blivit i praktiken?

Svenska RFSU, som är officiell samarbetspartner till Unesco (21, Unescorådet, 2017), deltog som expert i arbetet med både Unescos riktlinjer (2009) och WHO:s standard (2010). Organisationen medverkade även till att rekommendationer om att lära barn hantera pornografi inkluderades i dokumenten. Hur transparent har detta inflytande varit, och hur väl känt är det bland föräldrar och skolpersonal?

När Unesco 2018 uppdaterade sina tekniska riktlinjer tackades Sverige och Sida särskilt för betydande finansiellt stöd (7 s. 4, Unesco, 2018). Även denna gång hade RFSU haft ett inflytande över utformningen (22, RFSU, 2018). Uppdateringen motiverades med behovet av att anpassa riktlinjerna till förändringar i internationell sexualpolitik och dess koppling till Agenda 2030 och de 17 utvecklingsmålen (7, Unesco, 2018). Vad innebär det att sexualundervisning nu tydligt kopplas till globala politiska mål, och hur påverkar det undervisningens inriktning i klassrummet?

Gemensamt för dessa internationella riktlinjer är en ambition att tidigt och systematiskt forma barns sexuella attityder, färdigheter och tankemönster. Kritiker som främst fokuserar på att skydda barn har därför ställt frågan om dessa dokument riskerar att fungera som internationellt sanktionerade ramverk för att normalisera sexuellt innehåll och beteenden på ett sätt som ligger nära det som i andra sammanhang benämns grooming (23, Safe Schools Alliance UK, 2023).  Hur bör dessa farhågor tas på allvar, och finns det utrymme för en bredare och mer öppen granskning av riktlinjernas konsekvenser för barn?

Svensk sexualundervisning

I början av 1900-talet stod Sverige inför demografiska utmaningar med låg fruktsamhet och en befolkning som uppfattades som stagnerande. Självvald och utbredd födelsekontroll pekades då ut som en bidragande orsak. Som svar infördes restriktioner kring abort, spridning av preventivmedel och sexualupplysning, i syfte att öka födelsetalen.

Åtgärderna visade sig både ineffektiva och impopulära, vilket bidrog till ett folkligt missnöje. I detta sammanhang bildades Riksförbundet för sexualupplysning (RFSU) år 1933. Kort därefter tillsatte staten Befolkningskommissionen, som 1936 föreslog en ny strategi: att ersätta tvångsåtgärderna med sexualundervisning i skolan för att på sikt öka barnafödandet (24, Myrdal, 1935).

Kommissionen betonade vikten av att forma medborgarnas värderingar: ”Folkets fostran till en positiv familjeinställning är både enskilt och politiskt en primär förutsättning för befolkningsfrågans lösande” (25 s. 146, Befolkningskommissionen, 1936).

Man ansåg att födelsekontrollens teknik varken var behövlig eller önsklig, men att förtiga den blir ytligt och snedvridet. Denna hållning sammanföll i stora drag med RFSU:s synsätt, vilket möjliggjorde ett nära samarbete mellan staten och organisationen.

Ur ett globalt perspektiv var Sveriges demografiska problem relativt begränsade och innehållet i sexualundervisningen började få ny inriktning. Skolöverstyrelsen och senare Skolverket tog med jämna mellanrum fram nya handledningar, kursplaner och stödmaterial. Med tiden förändrades både syfte och innehåll – från ett nationellt befolkningspolitiskt projekt till det som idag beskrivs som allsidig sexualundervisning.

I praktiken tycks genomslaget dock ha varit begränsat. Endast ett mindre antal särskilt engagerade lärare genomförde undervisningen i enlighet med intentionerna, medan variationen mellan skolor och kommuner var stor. För många elever inskränkte sig sexualundervisningen till en enstaka lektion i årskurs åtta. Kan denna återhållsamhet inom lärarkåren tolkas som ett tecken på osäkerhet eller bristande legitimitet i relation till det förändrade innehållet?

Unesco konstaterar att Sverige var först i världen med obligatorisk sexualundervisning 1955 och att läroplanen därefter utvecklats kontinuerligt, med särskilt stora förändringar 2011 då sexualundervisningen stärktes och integrerades i fler ämnen (26 s. 32, Unesco, 2021).

Skolverket beskriver hur ”Sex- och samlevnadsundervisningen kan sägas bestå av tre delar och kan beskrivas med hjälp av en triangel. Samtliga delar är viktiga i planering, uppföljning och utveckling av undervisningen, eftersom delarna bidrar till en helhetssyn inom kunskapsområdet” (4 s. 3, Skolverket, 2019a).

Första delen är den ämnesövergripande, då sexualundervisningen blev integrerad i många av de andra skolämnena. Andra delen av sexualundervisningen är vardagsarbetet med att fånga frågan i flykten där läraren tar upp det som hänt på rasten. De tredje delen är särskilda lektioner och temadagar med lärare eller personal ifrån RFSL och RFSU (27, Skolverket, 2012) (28, RFSU, 2013).

Trots användning av vad som beskrivits som kontroversiella undervisningsmetoder upplevde regeringen att den allsidiga sexualundervisningen ändå inte fick tillräckligt genomslag. Skolverket fick därför i uppdrag att ta fram tydligare kurs- och läroplaner, vilka infördes 2022 (29, Skolverket, 2019b). Under rubriken Skolans värdegrund och uppdrag anges nu att ”elever ska även ges möjlighet att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till hur relationer och sexualitet framställs i olika medier och sammanhang, bland annat i pornografi” (30 s. 8, Skolverket, 2022b). Givet förändringarnas omfattning borde inte en bredare offentlig debatt ha förts, samt tillräckliga åtgärder ha vidtagits för att säkerställa att föräldrar hölls informerade?

Samtidigt har svenska elevers studieresultat fortsatt att försvagas i europeiska jämförelser, vilket låg till grund för läroplansutredningen 2025. Utredningen riktade bland annat kritik mot att sexualundervisningen tilldelats en oproportionerligt stor plats inom skolans samlade uppdrag (31, Utbildningsdepartement, 2025). RFSU beskrev detta som det största angreppet mot sexualundervisningen i modern tid (32, RFSU, 2025). Kommer detta att innebära någon verklig reträtt från den allsidiga sexualundervisningen?

Redan 2024 fattades beslut om att ytterligare stärka elevers tillgång till information om sexuella och reproduktiva rättigheter. Folkhälsomyndigheten och Skolverket fick därför uppdraget att uppdatera stödmaterialet för sexualundervisningen, med slutredovisning planerad till våren 2027 (33, Socialdepartementet, 2024). Ledde kritiken till någon verklig omprövning av inriktningen – eller är kursen i praktiken redan fastlagd?

Utvecklingen av den svenska sexualundervisningen tycks samtidigt följa internationella standarder och riktlinjer. Skolverket har under lång tid återkommande hänvisat till både WHO:s standard (2010) och Unescos riktlinjer (2018) i sitt stöd- och fortbildningsmaterial (2, Skolverket, 2022a).

Det internationella inflytandet framstår däremot ofta som nedtonat i kommunikationen med allmänheten. Offentligt ges ofta intrycket att förändringarna vuxit fram ur en nationell process, utan styrning från globala riktlinjer. Internt, och i internationella sammanhang, lyfts däremot Sveriges engagemang för allsidig sexualundervisning gärna fram som ett föredöme (34, Utrikesdepartementet, 2013). Vilka konsekvenser får denna dubbla kommunikation för insyn, ansvarstagande och allmänhetens förtroende?

Europeiska direktiv

Europaparlamentet framhåller att genomförandet av sexualundervisning formellt är medlemsstaternas ansvar, men uppmanar samtidigt medlemsländerna att säkerställa att alla barn i grundskolan och gymnasiet får allsidig sexualundervisning (35 § 26, EU, 2021).

”Medlemsstaterna förväntas följa WHO:s standarder för sexualundervisning och Unescos internationella tekniska riktlinjer för sexualundervisning” (36 s. 5, EU, 2020). Med sådana skrivningar, I vilken mån blir dessa internationella ramverk frivilliga, och vilka konsekvenser får det för nationellt självbestämmande?

EU vill att barn ska få allsidig sexualundervisning så tidigt som möjligt (37, EU, 2022). I jämförelser mellan medlemsländer framhålls Sverige som ett föregångsland genom att påbörja undervisningen i 5–6-årsåldern, medan Nederländerna går ännu längre och inleder vid 3–4 års ålder (36 s. 6, EU, 2020).

”I ett fåtal andra medlemsstater lärs sexualundervisning ut mer explicit och medvetet som en ämnesövergripande del av lärande, där lärare i alla ämnen förväntas och kan täcka olika aspekter av sexualundervisning när de blir relevanta (Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Lettland, Nederländerna och Sverige)” (36 s. 8, EU, 2020).

Samtidigt pekar EU:s egna granskningar av WHO:s europeiska region på brister i lärarutbildningarna. För närvarande (2020) ingår utbildning om sexualundervisning endast som en del av den grundläggande lärarutbildningen i Finland, Estland och Sverige (36 s. 8, EU, 2020).

Den allsidiga sexualundervisningen har inte mottagits lika positivt i alla medlemsstater. Europaparlamentet har i detta sammanhang pekat ut spridning av ”farlig desinformation” i sociala och andra medier som en bidragande orsak till motstånd, och uppmanar medlemsländerna att tillbakavisa, bekämpa och till och med bannlysa sådan information (35 § 29, EU, 2021). Hur definierades i detta sammanhang desinformation, och finns det en risk att legitim samhällskritik eller föräldraoro felaktigt avfärdas som sådan?

Förespråkare för allsidig sexualundervisning har samtidigt uttryckt oro över att opinionen i flera länder blivit alltmer negativ till att utsätta barn för denna form av undervisning (38, IPPF, 2018) (39, Angel, 2022). Lettland lyfts ofta fram som ett problematiskt exempel (36 s. 9, EU, 2020). På grund av letternas motvilja till den allsidiga sexualundervisningen så ändrades lettiska skollagen 2015 till att innehålla obligatorisk undervisning om mänsklig värdighet, frihet, familj, äktenskap, arbete, natur och kultur (40 §4, Ministerkabinettet, 2016).

I Polen lades 2019 ett medborgarinitiativ fram som syftade till att utöka kriminaliseringen av ”att offentligt uppmuntra eller förespråka sexuella relationer med minderårig” (41, Counting stars, 2020). Förslaget, som fortfarande behandlas i parlamentet, fördömdes av Europaparlamentet med motiveringen att det riskerade att kriminalisera allsidig sexualundervisning (42, EU, 2019). Hur hanteras spänningen mellan barns skydd, yttrandefrihet och utbildningspolitik inom EU?

Folkligt motstånd

Många reagerar med obehag när sexuella handlingar och tankemönster normaliseras hos barn. Är detta en överdriven känslomässig reaktion, eller en naturlig och medfödd mekanism för att skydda barn?

Även i Sverige uttrycks motvilja till den allsidiga sexualundervisningen. Förespråkare tycks uppfatta motståndet från föräldrar som ett problem, och antyder att det kan vara bäst att inte informera dem om innehållet (43, Skolverket, 2022c). Men kan detta egentligen försvaras i ett demokratiskt samhälle där föräldrar har ansvar för sina barns fostran?

Motviljan finns inte bara bland föräldrar. Även lärare kan känna obehag inför delar av undervisningen. Förespråkare menar då att läraren måste kunna bortse från sina egna värderingar och ”arbeta sig igenom” sin oro (7 s. 95, Unesco, 2018). Men är det rimligt att professionell neutralitet kräver att lärare överger sin egen moraliska kompass, och vilka risker uppstår om lärare pressas att driva undervisning som strider mot deras samvete?

Att ge barn en sund grund kring relationer och sexualitet kan kanske ske utan kontroversiella metoder – exempelvis genom att föräldrar tydligt signalerar till sina barn att de alltid kan ställa frågor och få stöd. Skolan kan visserligen komplettera detta stöd, men ska det ske på familjens villkor eller på statens agenda?

Ansvaret för barns uppfostran bör rimligen ligga hos föräldrarna, som själva väljer vilka värderingar de vill föra vidare. Riskerar inte en sexualundervisning som i praktiken kringgår familjens värderingar, undergräva barnets trygghet och familjens sammanhållning?

Barn i stabila och harmoniska familjer har ofta bättre förutsättningar att växa upp till trygga och starka individer. Mot bakgrund av detta blir det relevant att fråga varför vissa förespråkare av allsidig sexualundervisning ser just de familjer som värderar traditionella normer som motståndare (44, BMJ Global Health, 2021).

En av anledningarna till att kontroversiella delar av sexualundervisningen fått spridning kan vara allmänhetens begränsade insyn i skolans innehåll. Kan ökad transparens och en öppen samhällsdiskussion bidra till att definiera vilket innehåll som faktiskt är lämpligt för svenska barn i för- och grundskolan?

Källor

1. Sexrevolutionen: Så förändras undervisningen 2022, Vi Lärare, 2021, https://www.vilarare.se/nyheter/sexualundervisning/sexrevolutionen-sa-forandras-undervisningen-2022/
2. Vad säger Världshälsoorganisationen?, Skolverket, 2022a, https://archive.org/details/vad-sager-varldshalsoorganisationen
3. Vad är egentligen nytt med nya läroplanen?, Utbildningsradion, 2022a, https://embed.ur.se/program/226802-ur-samtiden-vecka-sex-2022-vad-ar-egentligen-nytt-med-nya-laroplanen
4. Sex- och samlevnadsundervisning – en introduktion, Skolverket, 2019a, https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a65d686/1553968168615/pdf4016.pdf
5. Allt om porr, Utbildningsradion, 2022b, https://urplay.se/serie/231030-allt-om-porr/
6. Underlag till nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, Socialstyrelsen, 2014, https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2014-10-26.pdf
7. International technical guidance on sexuality education: an evidence-informed approach (ITGSE), Unesco, 2018, https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000260770/PDF/260770eng.pdf.multi
8. Sexualitet, samtycke och relationer – hur gör man?, RFSU, 2022, https://www.youtube.com/watch?v=dwx3DerCY0U
9. Three Decades of Research: The Case for Comprehensive Sex Education, Journal of Adolescent Health (JAH), 2021, https://www.jahonline.org/article/S1054-139X(20)30456-0/fulltext
10. Sex- och samlevnadsundervisning i grund- och gymnasiesärskolan, Skolverket, 2021, https://web.archive.org/web/20211204160401/https://www.skolverket.se/getFile?file=7810
11. En ny sexualbrottslagstiftning, Proposition 2004/05:45, 2004, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/en-ny-sexualbrottslagstiftning_GS0345
12. Grooming: Know the Warning Signs, RAINN, 2020, https://www.rainn.org/news/grooming-know-warning-signs
13. Vi förklarar sexualitet samtycke och relationer, Utbildningsradion (UR), 2023, https://urplay.se/serie/233838-vi-forklarar-sexualitet-samtycke-och-relationer
14. Re-Examining the Evidence for Comprehensive Sex Education in Schools, The Institute for Research and Evaluation (IRE), 2019, https://www.institute-research.com/CSEReport/Global_CSE_Report_12-17-19.pdf
15. Guidelines for Comprehensive Sexuality Education, 1st edition, SIECUS, 1991, https://eric.ed.gov/?id=ED360255
16. Förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i folkskolor, 1943 års sexualundervisningssakkunniga, 1944, https://weburn.kb.se/metadata/735/SOU_1428735.htm
17. Health education sex education and education for home and family life Report on an Expert Meeting, Unesco, 1964, https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000131553
18. International technical guidance on sexuality education: an evidence-informed approach for schools, teachers and health educators, Unesco, 2009, https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000183281/PDF/183281eng.pdf.multi
19. It’s All One Curriculum: Guidelines for a Unified Approach to Sexuality, Gender, HIV, and Human Rights Education, Population Council, 2009, https://popcouncil.org/insight/its-all-one-curriculum/
20. Standards for Sexuality Education in Europe, WHO & BZgA, 2010, https://www.bzga-whocc.de/fileadmin/user_upload/BZgA_Standards_English.pdf
21. RFSU utsett av Unesco till officiell samarbetsorganisation, svenska Unescorådet, 2017, https://unesco.se/rfsu-utsett-av-unesco-till-officiell-samarbetsorganisation/
22. Nya, globala riktlinjer för sexualundervisning, RFSU, 2018, https://www.rfsu.se/vad-vi-gor/nara-dig/interna-rfsu-nyheter-ny/2018/nya-globala-riktlinjer-for-sexualundervisning/
23. Comprehensive Sexuality Education: A Review of UNESCO and WHO Standards, Safe Schools Alliance UK, 2023, https://safeschoolsallianceuk.net/wp-content/uploads/2023/04/Comprehensive-Sexuality-Education-A-Review-of-UNESCO-and-WHO-Standards.pdf
24. Professor Sven Tunberg och Gunnar Myrdal-Befolkningsfrågan, 1935, https://www.youtube.com/watch?v=GuEJlFu5H_k
25. Betänkande i Sexualfrågan, Befolkningskommissionen, 1936, https://lagen.nu/sou/1936:59?attachment=index.pdf&repo=soukb&dir=downloaded
26. The journey towards comprehensive sexuality education Global status report, Unesco, 2021, https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000379607
27. Sex- och samlevnadsundervisningen En ny tid–med många perspektiv, Skolverket, 2012, https://docplayer.se/9554624-Sex-och-samlevnadsundervisningen.html
28. Sex i skolan, RFSU, 2013, https://www.rfsu.se/globalassets/pdf/sex-i-skolan.pdf
29. Uppdrag om förslag till ändringar i läroplaner avseende kunskapsområdet sex och samlevnad, Skolverket, 2019b, https://www.skolverket.se/publikationsserier/regeringsuppdrag/2019/uppdrag-om-forslag-till-andringar-i-laroplaner-avseende-kunskapsomradet-sex-och-samlevnad
30. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet – Lgr22, Skolverket, 2022b, https://www.skolverket.se/publikationsserier/styrdokument/2022/laroplan-for-grundskolan-forskoleklassen-och-fritidshemmet—lgr22
31. Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande, Utbildningsdepartement, 2025, https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2025/02/sou-202519/
32. Rädda sexualundervisningen!, RFSU, 2025, https://www.rfsu.se/engagera-dig/paverka/radda-sexualundervisningen/
33. Elevernas tillgång till information om sexuella och reproduktiva rättigheter ska stärkas, Socialdepartementet, 2024, https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/10/elevernas-tillgang-till-information-om-sexuella-och-reproduktiva-rattigheter-ska-starkas/
34. Från befolkningsfrågor till SRHR—Sveriges globala engagemang i sexuell och Reproduktiv hälsa och rättigheter, Utrikesdepartementet, 2013, https://cdn.openaid.se/app/uploads/2021/03/08160448/Fran-befolkningsfragor-till-SRHR-Sveriges-globala-engagemang-i-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter.pdf
35. Sexual and reproductive health and rights in the EU, in the frame of women’s health, Europaparlamentet (EU), 2021, https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2021-0314_EN.html
36. Sexuality education across the European Union – An overview, European Commission (EU), 2020, https://data.europa.eu/doi/10.2767/869234
37. Comprehensive sexuality education: why is it important, EU, 2022, https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2022/719998/IPOL_STU(2022)719998_EN.pdf
38. Sexuality Education in Europe and Central Asia, BZgA, IPPF, 2018, https://www.bzga-whocc.de/fileadmin/user_upload/Dokumente/BZgA_ComprehensiveCountryReport_EN.pdf
39. Plenary speech on Sexual and Reproductive Health & Rights in the European Union, Marc Angel, 2022, https://www.youtube.com/watch?v=tzv8ZS_TXow
40. Guidelines for the Upbringing of Educatees and the Procedures for the Evaluation of Information, Teaching Aids, Materials, and Study and Upbringing Methods, Ministerkabinettet, Regulation No. 480, 2016, https://likumi.lv/ta/en/en/id/283735
41. The text of the Polish anti-pedophilia project that was rejected by the European Parliament, Counting stars, 2020, https://www.outono.net/elentir/2020/09/17/the-text-of-the-polish-anti-pedophilia-project-that-was-rejected-by-the-european-parliament/
42. Kriminalisering av sexualundervisning i Polen, Europaparlamentet, 2019, https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2019-0058_SV.html
43. Sexualitet, samtycke och relationer – ett kunskapsområde i förändlighet, Skolverket, 2022c, https://soundcloud.com/skolverket/sexualitet-samtycke-och-relationer-ett-kunskapsomrade-i-forandlighet
44. Global health without sexual and reproductive health and rights? Analysis of United Nations documents and country statements, 2014–2019, BMJ Global Health, 2021, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8009211/pdf/bmjgh-2020-004659.pdf