Det internationella ramverket för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) har under de senaste decennierna fått ett allt större genomslag i offentliga policyer och verksamheter, även om kunskapen om ramverket och dess innehåll fortfarande är begränsad bland allmänheten. Ramverket hanterar frågor om sexualitet och reproduktiv hälsa inte enbart för vuxna utan även för barn. Inom ramverket beskrivs barn som sexuella varelser med medfödda sexuella behov och lustar.

Rikshandboken för barnhälsovård, med stöd från SRHR, anger att ”den sexuella utvecklingen börjar redan i fosterstadiet. Barn föds med förmågan till lubrikation, erektion och orgasm. Barns sexualitet kan kort beskrivas som en lustfylld bekantskap med den egna kroppen, ibland med andras kroppar” (1, Rikshandboken i barnhälsovård, 2026).

Vilka konsekvenser får etableringen av ett sådant synsätt för föräldrars och andra ansvarsbärares möjligheter att upprätthålla tydliga skyddsgränser och att i tid uppmärksamma risker, såsom vuxna med skadliga avsikter?

En återkommande farhåga är att föräldrars möjlighet och ansvar att vägleda och skydda sina barn kan komma att försvagas i takt med att myndigheter tar en mer aktiv roll i frågor som rör barns sexualitet. Det kan därför finnas skäl att kritiskt granska om normer och skyddsmekanismer som tidigare fungerat som barriärer mot övergrepp riskerar att påverkas eller försvagas, och vilka konsekvenser detta i så fall kan få för barns trygghet och integritet.

SRHR – hälsa eller ideologi?

”Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är grundläggande för hälsa och välbefinnande, jämställdhet, demokrati, fred, säkerhet och hållbar utveckling,” enligt Sveriges biståndsmyndighet (2, Sida, 2023).

SRHR framställs i officiella dokument som en avgörande förutsättning för såväl individers livskvalitet som samhällens stabilitet och utveckling. Området tillskrivs därmed en mycket bred betydelse och kopplas till nästan samtliga centrala politiska mål. Är det rimligt att ett och samma policyområde tillskrivs en så genomgripande betydelse för nästan varje aspekt av samhällsutvecklingen?

Förespråkare betonar att verkliga framsteg förutsätter genomgripande samhällsförändringar. Guttmacher-Lancet-kommissionen menar att ”framsteg inom SRHR kräver konfrontation med de barriärer som är inbäddade i lagar, politik, ekonomi och sociala normer och värderingar” (3 s. 2642, GLK, 2018). Är det försvarbart att staten driver normförändring utan tydlig folklig förankring?

SRHR beskrivs som ett brett och sammanvävt område där hälsofrågor, rättigheter och normförändring kopplas samman. Ambitionen är inte enbart att förbättra vård och skydd, utan också att påverka samhälleliga föreställningar om sexualitet och relationer. När övergår ett hälso- och rättighetsprojekt i ett ideologiskt reformprogram?

Skolverket skriver: ”SRHR är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion, inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada. Därför bör ett positivt förhållningssätt till sexualitet och reproduktion bekräfta den roll njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation har för självkänsla och allmänt välbefinnande. Alla har rätt att fatta beslut om sina egna kroppar och ha tillgång till hälso- och sjukvård och andra hälsofrämjande insatser som stödjer den rätten” (4, Skolverket, 2022). Bör staten formulera mål som omfattar medborgarnas upplevelser av njutning och sexuella relationer?

Reproduktiv hälsa omfattar kunskap, mödra- och spädbarnsvård, fertilitetstjänster samt tillgång till preventivmedel, sterilisering och abort, och de reproduktiva rättigheterna syftar till att säkerställa individens beslutanderätt inom dessa områden. Den sexuella hälsan omfattar förebyggande av könssjukdomar, arbete mot våld i nära relationer och tillgång till sexualrådgivning (3 s. 2642, GLK, 2018). Mycket av detta framstår som okontroversiellt i många västländer. Om stora delar redan är integrerade i befintliga system, vad är det då som motiverar de mer långtgående samhällsförändringar som samtidigt efterfrågas?

De sexuella rättigheterna, som sexuell autonomi, lustfyllda sexualliv och allsidig sexualundervisning (CSE) för alla åldrar, är kanske det mest kontroversiella (3 s. 2642, GLK, 2018). Hur ska vi förstå sexuell autonomi och lust när det även berör barn och unga?

Utrikesdepartementet framhåller att ”sexualundervisning är därför, tillsammans med större samhälls- och normförändringar, en grundpelare i arbetet med att uppfylla allas SRHR” (5, s. 18, UD, 2022). Sexualundervisning framstår därmed inte enbart som kunskapsförmedling utan som ett medel för samhällelig värderingsförändring. Är det skolans uppdrag att fungera som drivkraft för normskiften i frågor som rör sexualitet och familjeliv?

En följd av SRHR-arbetet tycks vara att myndigheter tagit på sig ett ansvar att säkerställa att medborgare har positiva och njutbara sexualliv. När även barn inkluderas, med hänvisning till deras rätt till sexuell egenmakt, uppstår principiella frågor: Var går gränsen mellan att skydda barns integritet och att påverka deras utveckling av sexuell identitet och självförståelse?

Sexfixering i offentlig sektor?

Arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) har i Sverige institutionaliserats på bred front. Folkhälsomyndigheten samordnar insatserna enligt en nationell handlingsplan framtagen på regeringens uppdrag i samverkan med andra myndigheter, Sveriges Kommuner och Regioner samt aktörer inom civilsamhället.

Folkhälsomyndigheten betonar att ”för att uppnå en god, jämlik och jämställd sexuell och reproduktiv hälsa i befolkningen krävs insatser från olika aktörer på nationell nivå, kommuner, regioner och inom skolan, akademin samt det civila samhället” (6 s. 44, FoHM, 2023). Men är det försvarbart att göra sexualitet till ett genomgående policyområde i nästan alla offentliga verksamheter?

Myndigheten skriver: ”De tre grundläggande principerna innebär att arbetet med SRHR; finns genom hela livet, varje dag, och i alla lägen. … Den sexuella utvecklingsprocessen startar redan i fosterstadiet. … Det är vanligt att barn onanerar och leker lekar med sexuellt innehåll som ett sätt att ge uttryck för sin sexualitet och sin identitet. … För att barn ska känna att det är tillåtet att prata om sexualitet är det viktigt att som vuxen initiera och uppmuntra samtal om sexualitet. … Som vårdgivare är det viktigt att komma ihåg att barn har samma rätt att få sin sexualitet och identitet synliggjord och bekräftad som vuxna har” (7, FoHM, 2025). Är det självklart att barns bästa alltid främjas genom fler och tidigare samtal om sexualitet, eller finns en risk att vuxenvärlden därmed överskrider barns personliga gränser och integritet?

Även offentliga bibliotek deltar i SRHR-arbetet. Enligt vissa aktörer syftar insatserna till att ifrågasätta och förändra normer som uppfattas som begränsande eller konservativa (8, RFSU, 2023). Kan biblioteken i så fall riskera att bli aktörer för normpåverkan snarare än neutrala kunskapsförmedlare?

Inom barnhälsovården informeras föräldrar om att barns sexuella utveckling kan påverkas negativt om vuxna reagerar med osäkerhet eller oro. Föräldrar uppmanas därför att möta barns sexuella uttryck med öppenhet och bekräftelse (1, Rikshandboken i barnhälsovård, 2026). Men var går gränsen mellan att stödja barns utveckling och att aktivt styra eller forma deras sexuella beteende?

Flera regioner är engagerade i SRHR-arbetet. I Västra Götalandsregionen produceras podden Sex på arbetstid, som behandlar ämnen som onani, flersamhet, unga och porr, analsex, BDSM och barns sexualitet (9, VGR, 2018). Är det helt oproblematiskt att sådant innehåll konsumeras av yrkesverksamma under arbetstid som en del av kompetensutvecklingen?

Sedan 2016 trafikerar dessutom en särskild SRHR-buss Västra Götaland med syftet att sprida information och stärka individers möjligheter att fatta informerade beslut. Initiativet är ett konkret uttryck för hur sexualpolitiska mål omsätts i praktisk verksamhet i det offentliga rummet (10, SVT, 2018).

Regeringen har dessutom finansierat sexualupplysning via RFSU, bland annat riktad till nyanlända och på olika språk. (11 s. 26, UD, 2020). Här används civilsamhällesorganisationer som genomförare av sexualpolitiska satsningar. Är det problematiskt att staten delegerar normativ påverkan till externa aktörer?

Nya rekommendationer för hälso- och sjukvården uppmanar personal att rutinmässigt fråga patienter om hur deras sexuella hälsa påverkas av olika besvär. Sexualitet integreras därmed i det allmänna vårdsamtalet, oavsett sökorsak.

Det samlade intrycket är att sexualitet ges en framträdande och genomgående plats i offentlig verksamhet, från förskola till äldreomsorg. För vissa framstår detta kanske som ett naturligt folkhälsoperspektiv, men finns inte risken att många upplever det som överdrivet, närgånget eller ideologiskt?

Behöver barn sexuella rättigheter?

“Sexuella rättigheter innefattar rätten för alla människor att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, oavsett ålder” (10, SVT, 2018). Om denna rättighet ska gälla utan åtskillnad mellan barn och vuxna uppstår frågan om hur den ska förstås i relation till barns utveckling och behov av skydd. Kan samma självbestämmande rimligen tillskrivas en sexåring som en vuxen person?

Barn anses generellt sakna full mognad för att kunna överblicka alla konsekvenser av sina handlingar. Forskning pekar på att den rationella delen av hjärnan inte är fullt utvecklad förrän i cirka 25-årsåldern, och därför har föräldrar enligt lag både rätt och skyldighet att fatta beslut i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (12, Föräldrabalken 6 kap 11 §).

I Sverige vilar en del av genomförandet av SRHR på skolan och elevhälsan, som ska stärka barns sexuella egenmakt och betona att barn själva ska bestämma när, hur och med vem de vill ha sex (6 s. 22, FoHM, 2023). Men om barn uppmuntras att fatta så långtgående beslut själva, vilken roll återstår då för föräldrarna i frågor som rör deras barns välbefinnande?

När barn betraktas som självständiga sexuella rättighetsbärare förändras också relationen mellan föräldrar och barn. I stället för att föräldrarna har det primära tolkningsföreträdet kan utomstående tjänstemän ges avgörande inflytande över hur barns åsikter ska vägas in. Om staten träder in som garant för barns sexuella rättigheter, riskerar då föräldrar att reduceras till en sekundär part i sina egna barns liv?

I detta synsätt kan föräldrar framstå som en tredje part i de samhällsavtal som myndigheter menar sig ha med barnen. Krav på information och samtycke från föräldrar kan beskrivas som ett hinder mellan verksamheten och barnet (3 s. 2650, GLK, 2018).

Riktlinjer anger att ”barn ska också ha tillgång till sekretessbelagd rådgivning och rådgivning utan föräldrarnas eller förmyndares samtycke, om det är till barnets bästa. Det gäller bland annat HIV-testning, sexuell och reproduktiv hälsovård inklusive utbildning och vägledning om sexuell hälsa, preventivmedel och säkra aborter” (13 s. 59, Socialstyrelsen, 2014). När ett system medvetet kringgår föräldrar i känsliga medicinska och existentiella frågor, hur garanteras då att barnet inte lämnas ensamt med konsekvenserna?

Hittills har denna utveckling inte lett till omfattande lagändringar, men myndigheternas riktlinjer innehåller återkommande hänvisningar till barns sexuella rättigheter, vilket redan påverkar praktiken. ”Sexuella och reproduktiva rättigheter är mänskliga rättigheter”, och staten har enligt detta synsätt en skyldighet att främja, skydda och övervaka dem (13 s. 17, Socialstyrelsen, 2014). Men om sexuella rättigheter likställs med grundläggande mänskliga rättigheter utan tydlig hänsyn till ålder och mognadsgrad, riskerar då andra principer, såsom föräldrars skyldighet att agera för barnets bästa, att åsidosättas?

Världshälsoorganisationen definierar hur begreppet ”sexuellt medborgarskap, som avser sexuella rättigheter ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv … stärker individen mot intrång från familjen eller samhället.” (14 s. 19, WHO, 2010). När familjen betraktas som en potentiell källa till intrång snarare än som barnets främsta skyddsnät, vilka konsekvenser får detta på längre sikt för föräldrars rättigheter och deras möjlighet att utöva ansvar?

Befolkningspolitik i ny förpackning

Under det tidiga 1900-talet började de låga födslotalen i Sverige problematiseras inom politiska och akademiska kretsar. Befolkningstillväxten ansågs behöva planeras, och debatten delade aktörerna i två läger: de som förespråkade mer eller mindre tvingande åtgärder för att påverka utvecklingen, och de som stödde frivillig familjeplanering genom ökad tillgång till preventivmedel och information. Frågor om statens rätt att aktivt påverka individers beslut kring familjebildning fick liten tyngd i diskussionen.

Efter att de svenska tvångsåtgärderna visat sig ineffektiva fick familjeplanerare på 1930-talet större genomslag. Sexualundervisning sågs i Sverige som ett effektivt sätt att påverka födelsetalen uppåt. När utbildning används som verktyg för demografiska mål, hur tydlig är då gränsen mellan folkbildning och samhällsstyrning?

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och staten utvecklade en nära samsyn i familjeplaneringsfrågor, samtidigt som liknande strömningar växte fram i USA och ett svensk-amerikanskt samarbete tog form. Sverige kom därmed att spela en oproportionerligt stor roll i det internationella befolkningsarbetet.

Efter några decennier vände de politiska vindarna, och födslotalen ansågs i stället vara alldeles för höga. ”Alarmsignalerna blev under 1960-talet allt starkare och det avspeglas i boktitlar från denna tid: Befolkningsexplosionen och världens resurser, Gränser för vår tillvaro, Befolkning, resurser, miljö och Losing ground. Familjeplanering, som tidigare ofta kallades barnbegränsning eller födelsekontroll, sågs av många, framför allt i den rika världen, som det viktigaste eller enda medlet att minska takten i folkökningen eller rentav att rädda världen från en befolkningskatastrof” (15 s. 8, UD, 2013) (16, New York Times, 2015).

Med introduktionen av p-piller och spiral ökade tron på tekniska lösningar. Den svenska biståndsmyndigheten Sida skapades 1965 för att stävja världspopulationen. Sida var då den enda statliga myndigheten som, tillsammans med privata stiftelser, finansierade internationell befolkningskontroll och blev, under en tid, världens största kondomuppköpare (15, UD, 2013). När biståndsmedel används för att påverka befolkningsutvecklingen i andra länder, hur balanseras detta mot respekt för nationell och kulturell självbestämmanderätt?

Sedan 1960-talet kom internationella familjeplaneringsprogram ofta att domineras av ett ensidigt fokus på att minska fertiliteten. Detta ledde i flera fall till tvångsåtgärder, etiska överträdelser och ineffektiva insatser (17 s. 1303, Social Science Medicine, 1994).

Extrema exempel på statlig styrning är Kinas ettbarnspolitik (1980) och familjeplaneringen i Indien där Indira Gandhi på 1970-talet, med Sidas stöd, genomdrev hårda åtgärder, bland annat omfattande tvångssteriliseringar. Även mer radikala idéer, såsom bortadoptering och tillsats av steriliseringsmedel i dricksvattnet, diskuterades (15 s. 9, UD, 2013). När historien visar hur långt stater kan gå i fertilitetens namn, borde inte arbetet med att förebygga och motverka liknande framtida övertramp prioriteras?

De politiska och moraliska konsekvenserna blev betydande, och opinionen vände så småningom mot de mest brutala och ineffektiva programmen. Nya perspektiv efterfrågades (15 s. 13, UD, 2013). Men när en strategi misslyckas, handlar förändringen då om en verklig omprövning av målen, eller snarare bara om ett metodbyte?

Även privata aktörer uttryckte kritik mot ensidig familjeplanering och pekade på potentialen i den svenska modellen med sexualundervisning. ”Bevisen har ökat, särskilt under det senaste decenniet, för att enbart familjeplanering inte är tillräcklig”, sade John D. Rockefeller III under FN:s befolkningskonferens 1974. ”Jag kommer till Bukarest med en brådskande uppmaning om en djupgående omvärdering av allt som har gjorts inom befolkningsområdet” (18 s. 31, C-Fam, 2004).

I svenska riksdagen framfördes liknande tankar. ”För världen i stort måste på sikt en stabilisering av befolkningen uppnås. Folkökningen måste med andra ord upphöra. … Det bör anses som en mänsklig rättighet att ha kunskap om befruktningshindrande metoder” (19 s. 17, Motion 1972:941).

Med rättighetsperspektivet menade man att individen, oavsett ålder, skulle ha en obehindrad rätt att ta emot myndigheternas information. Individen skulle ges egenmakt och tillförsäkras rätt till preventivmedel, sterilisering, aborter, senarelagd eller utebliven familjebildning och en positiv syn på njutbar sexualitet frigjord från barnaalstrande.

”På befolkningskonferensen i Kairo 1994 kom man att se att befolkningsmålen skulle uppnås snabbare om hänsyn togs till föräldrarnas och individernas behov i stället för att införa makrodemografiska mål” (20 s. 14, Rutgers, 2018). Om rättighetsspråket samtidigt leder till snabbare måluppfyllelse, är det då ett uttryck för ökad frihet, eller för en mer sofistikerad form av styrning?

I samband med konferensen i Kairo skedde en global övergång till SRHR-begreppet. Program omformulerades och gavs ett tydligare rättighetsperspektiv, samtidigt som kopplingen till befolkningsfrågan i många fall bestod.

”Långt ifrån att vara föråldrad är befolkningspolitiken mer nödvändig och relevant än någonsin för både utvecklade länder och utvecklingsländer. Behovet av att framgångsrikt hantera fertilitetsutmaningar bör vara en integrerad del av arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter” (20 s. 16, Rutgers, 2018). Om fertilitetsutmaningar fortsatt betraktas som centrala inom SRHR, kan det då verkligen handla om att värna individens rättigheter?

Agenda 2030 och sexualpolitiken

Sverige var, med sitt starka ekonomiska och tvärpolitiska stöd för befolkningsfrågor, en av de drivande nationer bakom att rättighetsbegreppet, det sista R:et i SRHR, skulle få internationellt genomslag i samband med FN:s befolkningskonferens 1994 (15 s. 34, UD, 2013). När enskilda länder verkar för att etablera ett visst rättighetsbegrepp globalt, hur brett förankrat är egentligen ett sådant perspektiv?

“Den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD), som hölls i Kairo, Egypten, 1994, och det handlingsprogram som följde därav, flyttade fokus i befolkningspolitiken och befolkningsprogrammen från enbart människors antal till mänskliga rättigheter och betonade de ömsesidigt förstärkande kopplingarna mellan befolkning och utveckling” (21 s. 4, WHO, 2016). Om befolkningspolitik omdefinieras till en rättighetsfråga, innebär det då att individers prioriteringar över tid måste anpassas för att överensstämma med samhällets behov?

Handlingsprogrammet från konferensen förutsätter omfattande samhällsförändringar, särskilt inom hälso- och utbildningssektorerna. Ett konkret exempel är att ”sexualundervisning bör ges i skolor, genom sjukvården, ungdomsorganisationer och via media” (22 s. 6, Sida, 1997). När så många samhällsinstitutioner engageras i samma normförändrande arbete, hur säkerställs att medborgarna på ett meningsfullt sätt får delta i en öppen diskussion och påverka programmets innehåll och värdegrund?

”Sverige är sedan länge en viktig aktör internationellt för SRHR. Sverige är en stor och ibland den största givaren till FN-organisationer och andra globala institutioner som arbetar med SRHR, inkl. Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s befolkningsfond (UNFPA) med flera” (23 s. 7, Sida, 2023). När ekonomiskt stöd kopplas till tydliga prioriteringar, hur påverkar det mottagarländers handlingsutrymme och självbestämmande?

Sverige är dock inte ensamt. UNFPA, WHO, Unesco, Världsbanken, UNICEF och andra mellanstatliga organisationer samt privata aktörer driver SRHR-frågorna globalt. I många utvecklingsländer är genomförandet av program för sexuella rättigheter en del av villkoren för annat bistånd.

Förändringsarbetet begränsas inte till låg- och medelinkomstländer utan omfattar även höginkomstländer. Sveriges arbete med SRHR följer en gemensam handlingsplan för WHO:s medlemsländer i Europa (6 s. 47, FoHM, 2023). WHO framhåller att ”Viktiga åtgärder är att genom lagar, förordningar och politik garantera tillhandahållande av allsidig sexualundervisning, information och hälso- och sjukvårdstjänster som rör sexualitet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för alla” (21 s. 10, WHO, 2016). När lagstiftning används som verktyg för att genomdriva normförändringar, hur balanseras detta mot medborgarnas skilda övertygelser och kulturella värderingar?

I Sverige pågår flera policy- och lagändringar inom området, där samtyckeslagen från 2018 ofta lyfts fram som ett exempel. Förespråkare menar att dessa reformer är avgörande för mänskors framtid.

”Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) spelar en nyckelroll för att nå Agenda 2030 och dess 17 globala mål för hållbar utveckling. Om världen ska kunna nå dessa mål till år 2030 är det helt avgörande att respekten för, och tillgången till, SRHR ökar och säkerställs i många fler länder. Sverige är ett av få länder som har haft ett långvarigt engagemang för global SRHR och jämställdhet inom ramen för sitt officiella utvecklingsbistånd, oavsett regering eller politiska dagordningar” (24 s. 5, Expertgruppen för biståndsanalys, 2021).

Samtidigt är kännedomen om Agenda 2030 och dess mål begränsad bland många vuxna, medan skolan fått en central roll i att förankra dem hos den uppväxande generationen. ”Sexualundervisning är även nödvändigt för att uppnå flera av Agenda 2030-målen och understryks särskilt i delmålen 5.6 och 3.7” (5 s. 18, UD, 2022). När globala mål integreras i skolans undervisning, hur säkerställs att utbildningen präglas av kritiskt tänkande snarare än ensidig normförmedling?

Familjen mot rättighetsagendan?

Familjen beskrivs ofta som en grundläggande institution som skapar social, ekonomisk och emotionell trygghet för både barn och vuxna. För de flesta är inte barn en belastning, utan en källa till mening och samhörighet, och familjens normer uppfattas som universella oavsett kultur eller religion. Men om familjen ses som en självklar garant för stabilitet och värden, hur kan den samtidigt uppfattas som ett hinder inom internationell politik?

I vissa policydokument framhålls att det är brister i SRHR som har lett till nöden i fattiga länder (25, UD, 2021). Enligt detta synsätt är otillräcklig tillgång till SRHR inte bara en grundorsak till socioekonomiska problem, utan påverkar även de hållbara målen för människor, planeten, välståndet, vänskapen och freden. Men om fattigdom huvudsakligen förklaras genom brister i SRHR, riskerar då andra faktorer, såsom korruption, konflikter och kolonialpolitik, att förenklas eller förbises?

Förespråkare menar att traditionella normer kring familj och sexualitet ibland motverkar genomförandet av globala hållbarhetsmål. Samtidigt konstateras att det inom FN finns ett långvarigt motstånd mot frågor som allsidig sexualundervisning, abort och moderna preventivmedel (26 s. 1, BMJ Global Health, 2021). När centrala delar av agendan är djupt omstridda mellan stater, hur kan de samtidigt presenteras som universella och självklara rättigheter?

Sexuella rättigheter har inte fullt ut definierats i bindande internationella överenskommelser, bland annat eftersom flera stater betraktar dem som kontroversiella (27, FN-förbundet, 2020). Särskilt frågor som rör barns sexuella rättigheter väcker starka reaktioner. Om betydande delar av världssamfundet inte erkänner eller delar tolkningen, hur kan man då tala om en global konsensus?

Under senare år har motståndet mot vissa SRHR-formuleringar blivit tydligare i internationella förhandlingar. I flera FN-dokument har hänvisningar till SRHR ersatts eller kompletterats med formuleringar som betonar familjens roll.

”Motsättningarna ledde till att det inte gick att acceptera hänvisningar till SRHR, vilket skapade ett dödläge i många förhandlingar. Motståndet mot SRHR visade sig vara framgångsrikt när det gällde att ta bort tidigare överenskomna formuleringar om SRHR och ersätta dem med formuleringar som betonar familjens roll. Framväxten av ett familjebaserat språk replikerades i alla FN-dokument, från slutdokumentet från kommissionen om kvinnors ställning till resolutioner från generalförsamlingen. Det finns en risk för att detta nya konservativa, urvattnade språk kan bli ett nytt normaltillstånd och ersätta tidigare överenskommet SRHR-språk” (26 s. 1, BMJ Global Health, 2021).

I vissa länder har delar av SRHR-agendan prioriterats ned eller omtolkats. Polen är ett exempel där man valt att undervisa i hemkunskap i stället för den allsidig sexualundervisningen. Sådana utvecklingar bekymrar svenska myndigheter.

”Det finns utvecklingar vid FN:s befolkningskommission som tyder på att referenser till Comprehensive Sexuality Education, har blivit mer svårvunna. Samtidigt har referenser till familj och föräldrars inflytande på barns och ungas sexualundervisning införts i slutdokument, vilket riskerar att inskränka unga människors rättigheter” (5 s. 18, UD, 2022). Om föräldrars roll framställs som ett hinder för ungas frihet, riskerar vi då att underminera den trygghet som familjen faktisk ska ge?

Källor

1. Barns sexualitet, Rikshandboken i barnhälsovård, 2026, https://www.rikshandboken-bhv.se/halsobesok/utvecklingsuppfoljning/barns-sexuella-utveckling/
2. Sidas arbete med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, Sida, 2023, https://www.sida.se/sida-i-varlden/teman/sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter
3. Accelerate progress—sexual and reproductive health and rights for all, Guttmacher–Lancet-kommissionen (GLK), 2018, https://www.thelancet.com/commissions/sexual-and-reproductive-health-and-rights
4. Sexualitet, samtycke och relationer i undervisningen, Skolverket, 2023, https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/sexualitet-samtycke-och-relationer-i-undervisningen
5. Dialog för förändring. Ett material till stöd för policydialog om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, Utrikesdepartementet (UD), 2022, https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2010/08/dialog-for-forandring-ett-material-till-stod-for-policydialog-om-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter/
6. Nationell handlingsplan för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i Sverige – Genomförandet av den nationella SRHR-strategin 2023–2033, FoHM, 2023, https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/n/nationell-handlingsplan-for-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-srhr-i-sverige-genomforandet-av-den-nationella-srhr-strategin-2023-2033/
7. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, e-utbildning, FoHM, 2025, https://www.folkhalsomyndigheten.se/konferens-och-utbildning/e-utbildningar/
8. Drag Queen Story Hour får RFSU-priset 2023, RFSU, 2023, https://www.rfsu.se/om-rfsu/press/pressmeddelanden/2023/drag-queen-story-hour-far-rfsu-priset-2023/
9. Sex på arbetstid, Västra Götalandsregionen (VGR), 2018, https://sexpaarbetstid.podbean.com/
10. Mobil buss för sexuell hälsa, SVT, 2018, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/mobil-buss-for-sexuell-halsa
11. Ökad kompetens om neuropsykiatriska svårigheter och sex och samlevnad i lärarutbildningarna, Utbildningsdepartementet (U), 2020,  https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/departementsserien-och-promemorior/2020/01/okad-kompetens-om-neuropsykiatriska-svarigheter-och-sex-och-samlevnad-i-lararutbildningarna/
12. Föräldrabalk, Svensk författningssamling, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/foraldrabalk-1949381_sfs-1949-381/#K6
13. Underlag till nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, Socialstyrelsen (SoS), 2014, https://web.archive.org/web/20211007221533/https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2014-10-26.pdf
14. Standards for Sexuality Education in Europe, Världshälsoorganisationen (WHO), 2010, https://www.bzga-whocc.de/fileadmin/user_upload/BZgA_Standards_English.pdf
15. Från befolkningsfrågor till SRHR—Sveriges globala engagemang i sexuell och Reproduktiv hälsa och rättigheter, Utrikesdepartementet (UD), 2013, https://cdn.openaid.se/app/uploads/2021/03/08160448/Fran-befolkningsfragor-till-SRHR-Sveriges-globala-engagemang-i-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter.pdf
16. The Population Bomb?, The New York Times (NYT), 2015, https://www.youtube.com/watch?v=W8XOF3SOu8I
17. From Population Control to Reproductive Health: An Emerging Policy Agenda, Social Science Medicine (SSM), 1994, https://www.academia.edu/85540583/From_population_control_to_reproductive_health_An_emerging_policy_agenda
18. The Ford Foundation: Founder of Modern Population Control, Center for Family and Human Rights (C-Fam), 2004, https://c-fam.org/wp-content/uploads/Number-4-Ford-Foundation-2004.pdf
19. Om en central befolkningsberedning, Motion 1972:941, 1972, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/om-en-central-befolkningsberedning_FV02941/
20. Population dynamics and Sexual and Reproductive Health and Rights, Rutgers, 2018, https://rutgers.international/wp-content/uploads/2021/09/Population_knowledge_File_paper.pdf
21. Action Plan for sexual and reproductive health: towards achieving the 2030 Agenda for Sustainable Development in Europe – leaving no one behind, WHO, 2016, https://www.who.int/europe/publications/i/item/EUR-RC66-13
22. Strategy for Development Cooperation – Sexual and Reproductive Health and Rights, Sida, 1997, https://cdn.sida.se/publications/files/sida1886en-strategy-for-development-cooperation—sexual-and-reproductive-health-and-rights.pdf
23. Återrapportering enligt regleringsbrevsuppdrag avseende sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, Sida, 2023, https://cdn.sida.se/app/uploads/2023/10/26150117/Sidas-aterrapportering-pa-regleringsbrev-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter.pdf
24. Sexual and Reproductive Health and Rights: Measuring Values and Norms to Guide Swedish Development Cooperation, EBA, 2021, https://eba.se/app/uploads/2021/11/EBA-2021_04_webb.pdf
25. Regeringen ger Sida uppdrag att ta fram ett underlag för en ny, förstärkt strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) med Afrika söder om Sahara, Utrikesdepartementet (UD), 2021, https://web.archive.org/web/20210417172935/https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2021/03/regeringen-ger-sida-uppdrag-att-ta-fram-ett-underlag-for-en-ny-forstarkt-strategi-for-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattigheter-srhr-med-afrika-soder-om-sahara/
26. Global health without sexual and reproductive health and rights? Analysis of United Nations documents and country statements, 2014–2019, BMJ Global Health (BMJ), 2021, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8009211/pdf/bmjgh-2020-004659.pdf
27. 10 fakta om SRHR, FN-förbundet, 2020, https://fn.se/wp-content/uploads/2020/02/10-fakta-om-SRHR.pdf