Det finns flera skäl till att vi har valt att utse Årets olämpligaste barnbok.

För det första vill vi öka medvetenheten om vilket innehåll barn faktiskt möter i skola och på bibliotek. Genom att synliggöra konkreta exempel kan vi hjälpa föräldrar att få bättre insyn och möjlighet att själva bedöma vad som är lämpligt för deras barn utifrån ålder och mognad.

För det andra vill vi lyfta frågan om timing och åldersanpassning. Barnlitteratur kan vara ett värdefullt verktyg för kunskap, fantasi och utveckling. Samtidigt behöver vuxna kunna diskutera när och under vilka förutsättningar mer komplexa eller känsliga ämnen introduceras. Ett innehåll som kan vara relevant för en äldre tonåring behöver inte automatiskt vara lämpligt för ett yngre barn.

För det tredje handlar initiativet om föräldrainflytande och transparens. När skolor och bibliotek väljer litteratur som finansieras med offentliga medel är det rimligt att föräldrar får möjlighet till insyn och dialog. Att diskutera åldersanpassning är inte samma sak som att vilja förbjuda böcker.

Slutligen vill vi bidra till en mer saklig och långsiktig diskussion om vuxnas ansvar. Om vi ställer krav på åldersgränser och skydd på digitala plattformar är det rimligt att samma principer kring ålder, mognad och sammanhang också kan diskuteras när det gäller tryckt barnlitteratur.

Genom att utse Årets olämpligaste barnbok vill vi inte peka ut enskilda författare eller förlag. Ambitionen är att flytta fokus från enskilda titlar till en bredare fråga: Hur tar vi som vuxna ansvar för det innehåll barn möter under en period då deras självbild, identitet och förståelse av omvärlden fortfarande formas?